Du är värd det bästa.
Sedan en tid tillbaka har jag ramlat över människor som börjar inse sitt eget värde o inte längre accepterar vissa saker från sin partner. Även jag går igenom det.
Många tycker det är egoistiskt. Man kan väl inte sätta sig själv före andra. Men jag har börjat göra det. Det är inte alltid lätt, men jag tränar på det! Att faktiskt känna efter i hjärtat vad jag vill när jag får en fråga. Att inse att jag är värd det allra bästa, o inte längre acceptera att bli behandlad dåligt på något sätt. Det handlar om att ta tillbaka makten.
JAG ÄR FANTASTISK O JAG FÖRVÄNTAR MIG ATT BLI BEHANDLAD SOM DET!
O de som reagerar med ilska eller liknande. Det är helt OK. Det handlar om deras föreställningar. Det är bara tankar o har ingenting med verkligheten att göra. O de tankarna har inget med mig att göra. Det är upp till den personen om den vill jobba på de negativa känslorna o föreställningarna eller inte.
Jag har förklarat för min man att det gäller även honom. Han borde sätta sig själv högst o visa mig o alla andra vad han vill och tycker! Det är ju inte bara jag som är värd det bästa, alla är ju det! Själv kan jag nästan bli förvånad när jag ser vad jag o andra har accepterat tidigare. Varför trodde vi att vi inte förtjänade bättre? Gör om gör rätt!
Småsaker gör jag fortfarande till viss del för andras skull. Men stora saker släpper jag inte längre igenom.
För något år sedan berättade jag för min man att jag ska ha flera djur i framtiden. 3-4 hundar, häst-ar, ev stallkatt, höns. Jag tänker inte längre begränsa mig för hans skull i det avseendet. Min passion för djur har alltid funnits, det är en del av mig! O jag tänker inte längre trycka ner den delen. Jag hoppas att du kan tänka dig att leva med så många djur.
För ca 4 veckor sedan fick jag erbjudande om en omplacering, hunden Nadja. Jag pratade med min man som blåvägrade. O vet ni vad jag gjorde???
Jag sa att det här handlar om något som är så otroligt viktigt för mig. O jag tänker skaffa hunden. Det handlar inte om makt, att få som jag vill. Det handlar om att jag hedrad mig själv, den jag är långt ner i kärnan, i grunden. O jag kommer att följa det som gör mig lycklig. Jag förstår att du blir arg. Du får själv välja hur du vill göra. Antingen accepterar du det, eller så väljer du att vi går skilda vägar. Det skulle göra mig väldigt ledsen om vi separerar. Men jag ändrar mig inte i det här. Osv, osv...
Arg är väl bara förnamnet...😁 Han blev chockad över att jag faktiskt menade o stod fast vid det jag sa för något årsedan. När jag gick ut ur rummet trodde jag att jag skulle känna mig ledsen. Det gjorde jag inte. Jag kände mig fri, lycklig som att jag äntligen fattat att jag ska välja det som är rätt för mig, det som får min själ att sjunga! ÄNTLIGEN!!!!
Det är bara du som kan göra det. Vad är viktigt för dig? Har du något du varit passionerad av sedan barnsben?
Viktigt är att du låter hjärta o själ visa vägen. Lyssnar vi enbart till hjärnan/egot här så blir det inte alls bra. Då kommer allt baseras på rädsla. Tidigare VALDE jag att följa min mans nej när jag frågade om jag kunde skaffa något mer djur. Det valet gjorde jag på rädsla. Att jag inte förtjänade bättre, att han kanske lämnar mig om jag går emot osv.
När jag följer hjärtat så försvinner saker som rädsla, makt o intriger. Jag vet i grunden att jag behöver inte jämföra mig med någon annan. Jag duger precis som jag är. Jag ska följa min väg o inte någon annans. Hjärnan kommer ju med sina tvivel o "tänk om". Men det är OK!
Det är ju så den fungerar! Men lyssna inte på tvivlet! Gå in i hjärtat istället o följ det du får till dig där!
Vill bara tillägga att min man är en bra, kärleksfull människa. Men han har, precis som alla andra, sina blockeringar o rädslor. Men detta inägg handlar inte om att han är elak eller konstig på något sätt, utan det handlar om de val jag har valt i livet!
Kram på er❤️
Tacksamhet vs framtidsdrömmar
Sista året eller så har jag funderat på förhållandet:
Jag till häst på Kolmården, ca 5 år.
När jag sedan blev 12 år fick jag börja rida hos en kvinna som heter Carina. O där var min lycka gjord. Jag fick rida, pyssla o jobba massor. O jag älskade det! Faktum är att jag från o med den här tiden o resten av livet hade tillgång till hästar som de var mina egna! Jag har alltid sagt att jag haft en enorm tur i mitt hästliv. Jag hade egen häst ca 3 år i mitten av tonåren. Egentligen hade vi inte råd. Men min fina pappa såg vilken passion hästar var för mig, o vi gjorde ett försök! Tore, som den hästen hette, fick vi som sagt sälja efter ca 3 år då vi inte hade råd. O direkt efter hade jag turen att få tag på en annan häst som jag hade som min egen! 2006 skaffade jag sedan min första egna, men blev med en häst till. En som inte jag inte ägde, men som fick komma till mig på livstid o där ägaren betalade en del av hästen. Så jag har haft ENORM tur i att ha hästar som mina egna + kvalitén på de hästarna.
Tacksamhet - Framtidsdrömmar
En universell grundregel är ju att det du fokuserar på attraherar du. Det är helt enkelt så energi fungerar. Så fokuserar du på det negativa omkring dig så kommer det också att växa. Drömmer du om poolen du vill bygga i framtiden, ligger med ett leende o ser hur du o familjen njuter av den, skissar på ritningar o känner glädje när du funderar på projekt pool. Då attraherar du oxå den energi du sänder ut medan du funderar. I det hör fallet glädje, kärlek, förväntan etc.
Själv har jag ett bra exempel på det från min barndom. I princip sedan jag ploppade ut i den här världen så har jag haft 1 stor passion: djur. Mamma fick hålla fast mig i vagnen på Kolmården för att jag inte skulle klättra in till alla de vackra djuren jag såg.
Jag vet inte om universum är ironiskt, men det var ju inte så att jag växte upp i en bondfamilj omgiven av alla dessa djur jag älskade. Mamma bodde i stan, pappa på landet, båda utan djur...
Men jag hittade minsan de djur som fanns i min närhet. Bland annat fick jag en kattunge av min käre granne när jag var 8-10 år. Överlycklig smugglade jag med mig denna ljuvliga varelse hem o gömde på mitt rum. För jag visste att mamma inte skulle tillåta någon katt i mitt hem. Jag har för mig att jag lyckades dölja den ett par dagar, innan mamma kom på mig. O den sorgen jag kände när jag skiljdes från denna lille ullboll. Oj så ont det gjorde.
Iaf så la sig aldrig passionen. O det fanns ett djur som väckte en alldeles särskild andakt. Hästen💕
Några hästar utanför en cirkus.
Fick jag se en häst på tv drömde jag mig bort hur det var jag som satt på dess rygg o dundrade fram över fältet. Såg jag en bild på en häst hade jag i sinnet målat upp hur jag pysslar i stallet, gör rosa rosetter i manen, hoppar hinder osv. Det fanns inget stopp på fantasin. När jag blivit lite äldre var jag med i Polluxklubben. Det var ju årets höjdpunkter när de paketen kom!
O jag fick börja rida när jag var ca 6-7 år. 1 gång i veckan. Bland annat minns jag hur älskade Amanda bar runt på mig på TRK, Tranås Ridklubb.
Amanda o jag.
Jag på Bellis i 10-års åldern!
När jag sedan blev 12 år fick jag börja rida hos en kvinna som heter Carina. O där var min lycka gjord. Jag fick rida, pyssla o jobba massor. O jag älskade det! Faktum är att jag från o med den här tiden o resten av livet hade tillgång till hästar som de var mina egna! Jag har alltid sagt att jag haft en enorm tur i mitt hästliv. Jag hade egen häst ca 3 år i mitten av tonåren. Egentligen hade vi inte råd. Men min fina pappa såg vilken passion hästar var för mig, o vi gjorde ett försök! Tore, som den hästen hette, fick vi som sagt sälja efter ca 3 år då vi inte hade råd. O direkt efter hade jag turen att få tag på en annan häst som jag hade som min egen! 2006 skaffade jag sedan min första egna, men blev med en häst till. En som inte jag inte ägde, men som fick komma till mig på livstid o där ägaren betalade en del av hästen. Så jag har haft ENORM tur i att ha hästar som mina egna + kvalitén på de hästarna.
O de sista åren har jag insett att allt mitt drömmande o fantiserande som barn o sedan även tonåring naturligtivs attraherade det jag la mitt fokus på - hästar!
Jag, Vadde o Carina!
Jag o Vadde.
Tore o jag.
Men nu sista tiden har jag alltså börjat fundera på balansen:
Tacksamhet - Framtidsdrömmar
Leva i nuet - Visualisera framtiden
Det är så lätt att hamna i framtiden, om att drömma ihop allt det magiska som man inte har - men vill ha. Man kanske lägger ner mycket tid o energi på jobbet för att tjäna ihop pengar så man i framtiden kan genomföra de drömmarna.
Men det är så lätt att missa att livet är faktiskt just här, och just nu. Precis exakt nu så är mitt liv. Inte om 2, 5 eller 10 år när jag nått mina drömmar.
Det ena behöver naturligtvis inte utesluta det andra. O ska inte det heller. Det jag menar är att jag ser att många har problem med balansen, så även jag. Varje dag går jag igenom det bästa, mest positiva, det vackraste med dagen. Det är så fantastiskt med tacksamhet att ju mer man gör det desto mer växer det! Det blir lättare o lättare o man märker att hjärnan kopplar om o dagarna i ända börjar söka som en radar efter positiva saker. För den vet att det ska samlas ihop i slutet av dagen!
Har funderingar på att skaffa en liten söt anteckningsbok o även börja skriva ner saker jag älskar. En liten tacksamhetsbok!
En annan bra sak för att leva i nuet är att lägga märke till det vackra du har omkring dig. Tidigare idag satt jag o bara tog in o njöt av adventsmyset i mitt vardagsrum. Jag tog in den intensivt röda färgen o det vackra glansiga tygen på gardinerna. Doften o utseendet på mossan på byrån. Med små mysiga ljus som livar upp mossan. O små, små grå-bruna timmerhus o de söta röda tomtarna osv, osv.
Nej nu har jag svamlat klart för nu tror jag. Glöm nu inte på att fokusera på det vackra ni har omkring er just nu! Kanske ska ni även göra en drömtavla med alla era drömmar på?! Det man fokuserar på växer! Men glöm inte att det är NU vi lever!
Puss på er!!!
Adventstider
Nu var det ett tag sen jag skrev. Har ju inte varit på topp sista tiden, utan har blivit sämre i min sjukdom. Har inte hittat bra sätt att skydda kroppen på. Har känts lite så här:
Hi, hi! Men de 2 sista dagarna har det varit lite lättare iaf! Märkligt nog blir det alltid värre vid fullmåne, men nu har det alltså lättat lite.
Här hemma kommer Nadja in i familjen mer o mer. Med mig är hon verkligen helt underbar! Men hon är rädd med de flesta andra. Hon har fick några barn som hon accepterar helt o fullt!
Julmarknad
I lingonriset! ❤️
Resultatet!
Fullkomligt älskar adventsmys!
En annan dag ute vid Trollstenen o plockar mossa.
Igår hittade jag dom liggande tillsammans för 1a gången!
Dagens saffranskaka jag bakade tillsammans med Judith idag! Mysigt att vara barnvakt! Vilket jag är mest jämt nu för tiden!❤️
