2011

 I januari 2011 började jag sakta bygga upp kroppen för jogging då jag tyckte det var bättre att värma upp kroppen innan mina träningspass hos sjukgymnasten med att springa än att gå då jag under våren 2011 räknade kalorier för att gå ner i vikt. Och btw så lyckades jag, 15 kg borta till midsommar 2011! Smärtorna i ryggen var fortfarande mycket stora, men jag la många timmar i veckan på att göra mina övningar. Allt för att bli bra! Framåt våren 2011 kliar sig kiropraktorn lite i huvudet då mitt bäcken inte håller sig på plats, trots att jag vid det här laget har betydligt mer muskulatur än innan pga av alla övningar. Men hon/vi kommer fram till att jag ska en enkel självknäckande övning. Vilket jag gör med gott resultat och det minskar min smärta avsevärt. Problemet var dock att minsta felrörelse gjorde att bäckenet ”hoppade” tillbaka.  Vilket gjorde mycket ont och jag knäckte tillbaka själv osv… Flera gånger per dag…  Väntade jag för länge fungerade det dock inte att lägga tillbaka bäckenet själv, då var jag tvungen att uppsöka kiropraktorn (då det satt för hårt).

Jag har under hela mitt liv lidit av spänningshuvudvärk, detta sökte vi för redan då jag var ca 7 år. Läkarna hade (som vanligt) ingen aning om vad det kunde bero på. Under lågstadiet sökte vi även för mina ryggproblem, samma visa där. Men sommaren 2011 är jag för första gången i mitt liv fri från denna fruktansvärda huvudvärk. Nu förstår jag att värken eventuellt har kommit av mitt sneda bäcken. Jag har under min uppväxt undrat varför jag inte kan sitta rakt i sadeln och känna båda sittbenen. Har också undrat varför varenda sadel jag haft sjunkit ihop på vänster sida… Nu klarnar en del besvär.  Sommaren 2011 tyckte sjukgymnasten att jag var redo att börja träna på vanligt gym, vilket jag då började med. Blev lite biten av träningen och tyckte det var otroligt roligt! Jag sprang 5 km och gymmade efter, tre dagar i veckan. Ofta bröt jag ihop och gråt då smärtan var så stor, men sen körde jag på igen. Kan alla andra så kan jag!  Så hade jag mitt heltidsjobb + hästen förstås! Jag tänkte inte låta ryggen bestämma över mitt liv, så jag körde på.

Dessan på gymmet!

Jag minns att jag redan under sommaren 2011 började reagera på hur sned jag var. Det blev så tydligt då jag låg på den svarta mattan ovan. Trodde jag låg rak, men när man sen tittade ner på min kropp i förhållande till mattan så såg man hur sned jag var.

Innan semestern 2011 fick jag vibrationer i vänstra bröstet samt domningar ut i v arm. Även hugg i bröstet.  Jag uppsökte då VC och de trodde inte det var ngn fara. Semestern kom och vi var iväg en del, och jag tränade mindre. Bröstet och domningarna blev bättre. Jag vet att jag reagerade över att jag snabbt fick rynkor under ögonen, och jag och sambon tyckte det var konstigt att det kom så plötsligt. Ja, ja.

Sommaren var annars bra: jag hade fortfarande mycket ont, men jag minns att i vissa lägen då jag ex satt i soffan var jag smärtfri och det var en sådan befrielse! Jag tänkte att kanske ändå kan det gå att få ryggen så bra att jag kan leva ett normalt liv! Hoppet väcktes!

Hösten kom och jag började dansa zumba power 2 dagar i veckan + en annan dansklass i veckan. Springningen och gymmandet drog jag ner till 2 dagar i veckan, och hästen hade jag dagligen förstås! I början av oktober 2011 börjar jag få inflammation i v rumpa + ben, vilket bara blir värre och värre. Jag förstår nu att jag "skakade loss bäckenet till ett ÄNNU sämre läge. Jag ringer då kiropraktorn och får tid 10/11. Dessutom ringer jag en ortoped/idrottsläkare/kiropraktor då jag inser att det är ngt vajsing, får tid där 29/11.  I slutet av oktober börjar jag få en mild förtvinande känsla i v ben och jag märker att v ridstövel börjar bli för stor. Dessutom är v ben mkt trött. V ben skakar då jag står på det och stretchar h ben. Jag lägger då ner dansen.  Då jag i våras gick ner i vikt började jag mäta kroppen. Nu mäter jag vaderna igen och v vad är 39 cm (och h vad är 40,5), v vad har minskat 0,5 cm på en månad (vilket alltså märkts på ridstöveln, den började glida av).  I början av november har jag dessutom illningar/domningar i v arm (som i somras) 10/11 går jag till min kiro och mkt riktigt är bäckenet snett igen. Kiron lägger mig tillrätta och den förtvinande känslan i v ben samt illningarna i v arm försvinner.

29/11 besöker jag ryggläkaren. Han kontrollerar styrka, reflexer m.m. i benen, tårna osv. Han tycker jag är sned och vill manipulera. Jag tvekar, men tillåter det. Väl tillbaka på jobbet får jag ont i v ljumske och v ben domnar igen. Skit också, jag som varit bra i flera veckor… Dessutom får jag som nervkittlingar i v ben. Även milda domningar i v arm. Shit tänker jag, nu har han väl lagt ryggen fel. Kontaktar min kiropraktor och får komma dit den 1/12. Hon konstaterar att jag ligger fel och manipulerar mkt försiktigt. Smärtan i ljumsken + stickningarna i v arm försvinner. Domningar + nervkittel är dock kvar i v ben. Och dagarna efter blir nervkittlingarna värre och inkluderar även v mage och rumpa. Musklerna känns spända och jag minns att jag ofta stretchade vaden. Dessutom får jag efter några dagar mkt ont i ryggen. En ny vek känsla. F o m 30/11 skaffar jag hjälp i stallet, en tjej hjälper mig med hästen. Då tjejen inte kan rider jag ut korta svängar. All träning läggs ner.

Veckan efter får jag komma tillbaka till ryggläkaren och hans undersökning visar mkt sämre reflexer samt styrka i v ben. Han tror att det är diskbråck och skickar remiss till magnetröntgen vilket det är 3 månaders väntetid till. Jag försöker förklara att symtomen började redan i oktober (el somras egentligen). Har fruktansvärt ont i ryggen (och denna nya extrema smärta håller i sig som värst tills 9/1 2012) och var sjukskriven från ca 10/12 t o m nyår. Jag fick Naproxen samt Alvedon vilket dock inte hjälpte. Ryggläkaren påpekar att det är viktigt att hålla bäckenet på plats.

Den 21/12 är jag på åb hos kiropraktorn. Jag är lite sned, så hon manipulerar försiktigt v SI-led. Domningarna, nervkittlingarna som nästan var försvunna blev värre igen (v ben, rumpa, mage). Runt jul sprider sig nervkittlingarna även till höger mage + underliv. Förtviningskänslan och svagheten kvar oförändrat som tidigare. Jag visste det inte då, men denna svaghetskänsla och förtviningskänsla är sjukdomen som breder ut sig och snart har den tagit hela min kropp i besittning.

Från september till nyår försvinner min byst, oförklarligt får jag gå ner 2 storlekar i bh.